-Mamma, vad betyder ordet FÖROLÄMPA?

-Jaa, att man säger något som den andre inte känner sig så glad över.

-OK, vet du vad en kille i ettan gjorde idag?

-Nej, vaddå??

-Han förolämpade en humla!

Yiihaa!

Jag har fått ett stipendie för min Barcelonaresa, 9000 spänn. Jag hade visserligen ansökt om 20000, men nog bara hoppats på 2-3000. Jag är nöjd! Här är delar av mitt personliga brev, tänk att jag skrev det utan hjälp med korrektur av Helena.

"Mitt namn är Linda Björk, jag är 38 år och bor med man och två barn en bit utanför Växjö. I hela mitt liv har barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder och kommunikationshandikapp varit, både ett intresse och ett yrkesval. Först som klasskamrat till en kille med cerebral pares och blisskommunikation, via elevhem på Bräcke Östergård till assistent åt en ung tjej med metabolisk sjukdom och multihandikapp. De senaste åren har jag arbetat inom daglig verksamhet i Växjö kommun. Dessutom har jag alltid varit intresserad av att föreläsa och inspirera andra med mina livs och yrkeserfarenheter.

Under dryga tio år har jag, tillsammans med en kollega, byggt upp en daglig verksamhet i Växjö kommun som heter Kommunikationsgruppen. Där har vi alternativ kommunikation som bakgrundsidé i allt vi gör. Gruppen har utvecklats mycket under åren och finns dokumenterad i ett arbete jag skrivit under mina studier i Lund 2009 samt genom en film, framtagen 2009. Vi vet att vår verksamhet är ett framgångsrecept för att skapa en god kommunikativ miljö, en rättighet som borde tillfalla alla med någon form av tal-språkstörning, inte minst målgruppen barn och unga med rörelsehinder. Denna målgrupp har en stor representation användare av alternativ och kompletterande kommunikation. Att ge dem tillgång till en fungerande omgivning som tillvaratar deras behov, rättighet och vilja att kommunicera är en av mina drivkrafter.

ISAAC är en världsomspännande organisation som syftar till att tillvarata kunskap och erfarenhet kring alternativ och kompletterande kommunikation. De har en internationell konferens vart annat år. Efter mina studier i Lund, där jag dokumenterade framgångsfaktorer för kommunikationsgruppen i Växjö, vaknade intresset för att förmedla mina erfarenheter utanför Sverige. I år hålls ISAAC-konferensen i Barcelona. Jag har för avsikt att åka till konferensen och dela med mig av mina erfarenheter internationellt genom att hålla föreläsning. Min föreläsning kommer jag att ha tillsammans med Boel Heister Trygg, SÖK (Södra regionens kommunikationscenter) tillsammans skall vi förmedla vikten av en god kommunikativ miljö och en språklig gemenskap samt genom film och fallbeskrivningar beskriva detta ur ett nordiskt perspektiv. Samtidigt hoppas jag naturligtvis kunna ta del av andras erfarenheter genom deltagande i många spännande föreläsningar från jordens alla hörn.

Att barn och unga med kommunikationshandikapp saknar jämnåriga att kommunicera med på lika villkor är en väl dokumenterad brist i vårt samhälle där integrering är ett ledord. Min önskan med att förkovra mig ytterligare i ämnet är att ge dessa ungdomar möjlighet, inte bara till jämnåriga samtalspartners, utan även vuxna förebilder och en miljö inom daglig verksamhet som tillvaratar och bejakar deras behov av kommunikation.

Vänligen

Linda Björk"

Så, nu vet ni!

Vårdikt

Jag har plockat fram dynorna till trädgårdsmöblerna idag. Borstat bort dammet och suttit i solen med en kopp kaffe. Hittat den där soliga hörnan där man kan sitta med kortärmad tröja och mysbyxor. Med min kopp kaffe i solen.

Jag har sett barnen hoppa på sin studsmatta idag. Sett dem skoja sådär våldsamt så man knappt vågar titta. Vågat titta ändå och insett vilken glädje och vardagslyx som finns i att se sina barn hoppa med fleecetröjorna slarvigt slängda i gräset, som ännu inte börjat växa.

Jag har suttit och druckit mitt kaffe i solen med barnen på studsmattan. Solen som tittar fram bakom de tallar som döljer de sjungande fåglarna. Tallarna som släpper igenom fågelsång och solglimtar men inte avslöjar vilken fågel som sjunger.

Jag har suttit i trädgårdsmöblerna på de dynor som jag plockat fram idag.

Glasögonorm

Att skaffa solglas när man är beroende av vanliga glas är inge kul. Antingen får man köpa slipade för många tusen. Clipon som sitter dåligt och som skapar reflexer som man blir blind av. Uppfällbara....eller nej, det är inget alternativ.


Nej i år provar jag något nytt - Suncover! Megastora brillor som man sätter över sina vanliga. Inte så snyggt direkt men ganska sköna, definitivt solskyddande. Jag tror de får duga, åtminstone i bilen och båten i sommar!

Bytt bil!

Säg hej då till Golfen!

Säg hej då till rost och bekymmer. Hej då!!

Säg hej till vår nya vän. En vän av ordning. En hel liten vän. Tio år yngre. Tio år bättre.

Hej hej!!

Skit

Bakom denna skitbil finns en anslagstavla. Jag stod där och läste vad pensionärerna i byn skall ha för sig framöver, ja när boulesäsongen sätter igång och vilka tre damer som ansvarar för kaffet vid veckans torsdagsmöte i klubbstugan (Ann-Margret, Siv och Gun). Då kom en vindpust! Skitbilens doft kom över mig.

Tror ni att jag tyckte det luktade illa?

Tror ni att jag höll för näsan och raskt gick vidare?

Tror ni jag fick kväljningar?

Nej, jag drog djupa halsbloss, stod kvar länge och funderade. Det luktade barndom. Det luktade som när man följde med pappa till Olas grisar. Som när man hämtade foder i kvarnen i Näsum (minns bestämt att mamma backade sönder ett baklyse där en gång) Det luktade som när man plockade sten på åkrar 8 timmar för en kexchoklad. Det luktade som i farstun på Gillaruna gård. Det luktade barndomsminnen.

Inte ett askmoln så långt ögat når

Tog en kvällspromenad. De mörka rubrikerna om det askmoln som fördunklar Sverige känns långt borta. Det var kallt och blåsigt men ändå, våren ligger på lur.

Men dock... vid bandybanan är våren långt borta. Snöhögarna är fortfarande meterhöga och påminner oss om den vinter som varit.