Hej igen!
Helena säger att hon nu börjar känna sig som hemma långt ute i Australiens outback, detta känns lite skrämmande! Jag har därför gjort ett reportage som skall påminna henne om det forna vardagslivet i de småländska skogarna. Det var ett smutsigt jobb men någon måste göra det! Jag började mitt undercover arbete med att leta efter spår....spår av Helena....

Som ni ser ovan finns det spår av min syster överallt. Hennes ord, bilder och handlingar vilar som en skugga över småland.

Jag sökte sedan efter hennes lunch-hak och fann detta:

Bilden blev lite suddig eftersom jag arbetade undercover, som en vanlig tågresenär på jakt efter Herta Mullers böcker i ett gammalt antikvariat. Möjligen är det Helenas läppstift som skymtar på en av kaffekopparna??


Även dessa gamla galgar fick jag känslan av, tillhörde en gång Helena, vem vet, står de här möjligen och väntar på att hon skall komma tillbaks?

Slut på reportaget!

Efter min spännande stund på Alvesta järnvägsstation begav jag mig till Stockholm. Jag höll ett föredrag där, det var ganska öde i bänkraderna, kände mig inte så populär...

Gnolade en stump och kontemplerade över mina nyinköpta skor.

När jag kom hem var det fullt ös, barnen hade fått en inomhus-hage att skutta på, de skuttade på!

Säkert bra för motoriken!

Verkade kul men jag hade för stora fötter!

Puss och hej, nu stundar helgen!