Traumatisk vardagsidyll

Idag har vi städat barnrum! För lille Isak är det ett traumatiskt bestyr. Problemet är att han sedan månader tillbaka har byggt landskap med lego och spritt dessa över golvet i sin alldeles egna ordning, som för mig framstår som en dammig oordning. Allteftersom har legolandskapen vuxit medan golvytan har minskat. De sista dagarna har det varit ett uppenbart problem att hitta fotfäste för att ta sig fram.

Nu tog vi tag i det hela!

Jag försökte kasta tillbaka legobitarna i legohavet medan Isak stilla gråtandes försökte visa hur bra man kunde sätta fötterna nu. Det fick bli en kompromiss där lego som sitter fast i varandra får stanna på golvet medan allt annat åkte till legohavet. Sedan kommer man till skrivbordet. Isak ritar teckningar på löpande band och ingen av dessa får slängas. Isak ger enbart bort teckningar till familjemedlemmar och även dessa tar han gärna tillbaka när det har gått en tid, han vill helt enkelt ha koll på sina alster. Idag sorterade vi upp dessa miljoner teckningar och la dem i en förtjusande hög som vi sedan kunde dammsuga runt.

Att städa Viktors rum var minst lika nödvändigt. Viktor har inte samma känslomässiga band till sina saker men däremot ser han leksak i allt vi äger och man kan hitta de mest fantastiska installationer i detta rum.